Cecilia Johansson

Hej! Hörrni. Jag har flyttat in för tillfället på Devote.se
Trivs jag där. Så stannar jag. Fortfarande samma blogg. Bara lite nyare, inte lika fullskriven. Men det kommer det kommer.

Nu hittar ni mig numera här: http://www.alkoholmedfilter.devote.se

Har ni någonsin varit inne på hemsidan www.mittlivsuger.nu
Vad är det för jävla skit? Jag kunde självklart inte låta bli att lämna mitt avtryck där heller. Sveriges mest tragiska människor skriver in och berättar varför just deras liv suger. Ungefär såhär lät det när jag öppnade käften där:

Vad fan är det frågan om? Är det här något slags skämt eller? Folk med faktiskt verklige problem. Även de är så puckade så ni skriver in hit? Vad är grejen? Mår ni bättre när ni fått skriva in lite skit till en meningslös jävla hemsida? tror ni att någon bryr sig? Vet ni vad? NEWSFLASH: INGEN BRYR SIG!!! Folk går in här för att det finns skadeglädje. Det är sidor som denna som skapade skadeglädje. Ni som oroar er över era jävla matteprov. Ni har två val; Lär er att plugga och skärp till er i skolan! Eller skit för fan i provet och få en hemtenta! Jag blir så jävla frustrerad. Att det ens finns sådana puckon som klagar över att ens liv suger, jo för jag har inte pluggat till provet. Nej, synd om dig! Skärp till dig för fan! Och ni som faktiskt skriver in något vettigt. Gör för fan inte det på denna skitsidan. Vill ni ha medömkan och vill ni att folk ska veta att ni mår dåligt. Hitta något annat ställe. Det här tas inte på allvar. Och vill ni veta varför? Jo för att det är ett jävla SKÄMT!!!!

Uh  vilken bra kväll vi hade igår. Fy fan vad skoj det var! En rent ut sagt perfekt kväll. Men som alla vet, idag mår man dock som man förtjänar.

OH jag är så dubbelmoralisk! Jag vill bli kär. Jag vill inte bli kär. Jag vill ha ett förhållande, nej killar är äckliga! Nu får jag fan ta och bestämma mig. Jag blir tokig. Jag saknar den här känslan när man nästan är lite nervös i början när man träffas. När det pirrar så mycket i magen. Jag saknar det. Kyssar som inte bara är kyssar utan som verkligen betyder någonting. När minsta lilla touch kan betyda hela världen. När man ligger och väntar på att telefonen ska ringa och det ska vara just han.
Nej jag saknar fan det där. Men en vacker dag kanske jag träffar just han. Vi får se. Förlust kan det gott bli.

Nu ska jag dra iväg en gång för alla. Eller i allafall tills ikväll. Så nu blir det ingen mer uppdatering förän sent senare senast. Ungefär. Vet ni att även om det ligger snö på marken fortfarande eftersom vi fick en jätte vinter förra veckan så är det ta mig fasen vår idag. Solen skiner, Wayfares, skjortan och skinnjackan är på! Och nu är jag redo för nya äventyr. Känns som jag fick en helt pånytt start idag faktiskt, lite lustig känsla men helt okej!


Nu är jag påväg så nu är det dags för mig att säga hejdå. Ska se om jag faktiskt kanske har något vettigt att skriva ikväll. Har jag påbörjat första dagen i resten av mitt liv? Kanske, vem vet. Over and Out

Slut på självömkan! Nu struntar jag i allt det här. Nu ska jag bara koncentrera mig på att gå ut skolan och ta studenten, mina vänner, jobba jobba jobba och sen ut och resa. Ut i världen och jobba. Det är absolut the only thing jag ska tänka på. Det är dags för förändring i mitt tänkande och mitt känslosamma.

Nu under veckan behöver jag sälja biljetter till skivan som är 31 mars. Så någon? Hojta i så fall!

Ska jobba om ett par timmar. Behöver pengarna så jag måste, hur sjuk jag än är. Bara jag inte smittar barnen så är jag nöjd. Tanken är väl att jag ska försöka varva ner lite på helgerna nu, men nej det kommer troligen inte att hända alls. Men men, jag ska fokusera på mina vänner och på absolut ingenting annat, ingen av annat kön helt enkelt. Nu är jag nästan lite sugen på att faktiskt på riktigt gå i celibat. Känslomässigt celibat i alla fall. Finns det något som heter så? Ja, nu gör det! Det är vad jag tänker göra. Jag tänker inte låsa in mig med kyskhetsbältet. Jag tänker låsa in känslorna. Tillbaka till mitt gamla jag. För ett tag. Vi hörs. Over & Out

Oj oj oj. Vilken hektisk kväll vi hade igår. Vi började hemma hos Fansan, åkte in till stan och mötte upp några kompisar på Anchor. Var där i drygt en timme. Lite mer kanske. Sedan tog vi tag i oss själva och åkte till Södra. Hade en väldigt trevlig kväll där. Runt halv två valde Fansan att skrämma livet ur mig/oss och ja... Vi fick hur som helst ut henne från krogen. Så fort vi kom ut så kunde hon inte andas längre. Det blev såpass allvarligt att vi var tvungna att ringa ambulans. Jag åkte med i ambulansen och pratade med han som körde medan hans kollega satt bak med Fansan och försökte få henne att lugna ner sig. Killarna satt i en taxi tre meter bakom hela vägen till Söder sjukhuset.

De gjorde lite undersökningar osv och höll kvar stackarn i kanske tre timmar. Men hon mådde bättre. Hon gjorde en helvändning från att inte ha kunnat andats och gråtit som en tok till att ligga väldigt harmoniskt och sjunga om Tuppen Ture. Utan morfin eller någonting. Hennes försvar var: - Men jag var ju tvungen att hålla mig lugn på något sätt! Ja, jag som skulle ta en lugn kväll med Melofifestivalen.

Sen blir jag så förbannad på mig själv också. Att jag aldrig lär mig alltså!? Hur många gånger har jag inte sagt att jag ska aldrig ( på ett jävla bra tag iaf ) ha någonting med någon som helst kille att göra? Jo ungefär tusen gånger. Det är i princip vad mina senaste inlägg har handlat om. Ändå är jag dum som jag är. Men nu räcker det. Jag höll på att bli tokig igår. Problemet är att om jag gör allting för att hålla killar på avstånd, allt som går i min makt. Så misstolkas det. Och de kommer bara närmre och närmre. Igår. Oj oj oj. Jag blev så jävla frustrerad nej det går inte att beskriva i ord alltså. Men nu slår jag tag i saken. Nu gäller det. Nu räcker det. Det går ändå bara åt helvete och jag kommer inte nöja mig.

Tillbaka till The Hills idag igen. Jag sitter bänkad.

Tack tjejor för en jätte trevlig kväll. Jag blev bitter och förbannad på slutet men ni livade upp stämningen och ni var ett perfekt sällskap. Vi behöver inte gå in på varför jag blev förbannad. Det kommer troligen tas upp ändå när ni minst anar det.

En vacker dag. Det är fanimej det vanligaste. Om man väntar på något så säger man bara: En vacker dag. Och vem vet. Det kanske stämmer? Kvällens planer är osäkra. Men jag ska vara så långt ifrån karlar som möjligt. Aldrig vill jag träffa någon igen. Usch. Nu blir jag lesbisk eller något. Hmm, omoget att säga så? Okej men jag tänker inte vara i närheten av några killar på länge länge länge. Usch vad äckligt!

Sitter och kollar på The Hills och det tänker jag göra hela dagen, även där är de svin. Jag vill ha sommar. Vi hörs.

Fy fan vilken lång dag jag har haft idag. Det här med att bojkotta kolhydrater och socker gör mig galen. Jag har ju ingen energi alls. Helt värdelös. Men va fan vill man må bra så är det väl värt det. Kom hem från jobbet för lite mer än en timme sedan. Skulle egentligen ha sprungit idag men nu ligger jag i sängen med världens huvudvärk. Ska förmodligen ut och ta en sväng ändå. Kanske mår bättre då fast frågan är fan om jag orkar. Det är ju definitivt värt ett försök men helst skulle jag bara vilja krypa ner under täcket och ligga där. Men nej nej, jag har en heldag imorgon också så ingen sovmorgon inte. Har träning på morgonen, sen ett par lektioner också. Jag som i princip brukar vara ledig på fredagar. Det hade varit så otroligt skönt att vara imorgon. Imorgon kväll bär det i alla fall ut på nya äventyr. Ska träffa tjejorna så det ska bli skönt att umgås med lite östrogen. Imorgon  är det fredag den trettonde också. Jag vet inte om jag tror så mycket på att saker och ting går åt helvete då. Om man tror mycket på skrock så kanske det händer. Jag vet inte. Hmm?

Snygg-Jonas, min kära lärare spelade lite skivor på Laroy igår. Jag var inte där. Tacka fan för det, men ryktet säger att det gick himla bra för honom. Nej, fan, jag orkar inte ligga här längre. Nu ska det ut och motioneras. Var nere i spåret igår och det såg hyfsat okej ut, om man bara har på sig riktiga skor så går det prima. Jag kommer må mycket bättre sen, rensa huvudet också. Fan vad jag saknar fotbollen nu. Så skönt på somrarna när man kan gå ner till ip och lattja lite med bollen med ett par kompisar. nej nu kör vi. Vi hörs senare! over and out

Så fort jag vågar chansa, så fort jag verkligen vågar göra som jag vill och satsa så skiter det sig. Alltid. Även om jag känner att jag kör på sen ser vi var det leder? Även då skiter det sig. Jag behöver inte ens satsa till 100% Det räcker gott och väl med typ 10. Men men, jag antar att det är så det ska vara. Det handlar verkligen om allt också. Det är brett som fan. Skola, jobb, privatliv, socialt umgänge. Fan allt. Det börjar kännas lite patetiskt nu. Så vi kanske borde testa lite omvänd psykologi. Jag tänker inte satsa allt. På något.

Nu måste jag verkligen gå upp ur sängen, jag har jätte bråttom och har inte gjort mig iordning. Får räcka med en dusch idag! Jobbar efter skolan, sen ska jag ut och äta med min käre far. Så får se hur sen jag blir idag. Over and Out

Godkväll godkväll.

Imorse när jag vaknade kunde jag knappt stå upp. Såklart. Men jag fick ganska mycket uträttat under dagen ändå. med lite hjälp så. Jag har nu gått 24 timmar utan kolhydrater och socker, och det har faktiskt gått väldigt bra! Men sockersuger sitter i. Eftersom det inte är för bantningsskäl så tror jag (hoppas i alla fall) på något knepigt vänster att jag får mer motivation till att hålla mig till det här. Jag hade förberett mig på en joggingtur idag men var nere tidigare och kollade och spåret är totalt igensnöat såklart. Jag får väl dra på mig snökedjorna och gå ut och promenera eller något liknande.

Fy fan vilken tråkig läsning. Vad jag har ätit i princip och vad jag tänkte göra för övningar idag. Spännande? Haha, nej inte speciellt. Nu får det bli skärpning. Ska fasiken komma med något riktigt läsbart senare ikväll. Ut och brainstorma. Fan. Nu kör vi

Ryggen är fortfarande okej, underbart! Det är nog längsta tiden jag gått utan att ha ont på flera år. Har nystädat sovrum, nybäddad säng. Fan det kan inte kännas skönare än så just nu. Så jävla onödigt inlägg. Har inte ens något att skriva. Tänkte sova nu, ska fan upp snart. Men ska ju inte jobba imorgon, på ett sätt är det ganska skönt för jag vet inte hur stel jag kommer vara imorgon men på ett annat sätt svider det i plånboken för nu är det två dagar jag missar. suck suck. Nu skiter jag i det här, godnatt

Nu är jag äntligen rak i ryggen! Idag när jag gick ifrån min napprapat kändes det som att jag kunde flyga. Oh jag mådde så jävlabra! Det gör jag fortfarande. Jag hade ungefär tio cm på mitten av ryggen där kotorna satt rätt. Resten av hela ryggraden satt kotorna totalt fel. Kotorna satt åt helvete, jag har syrebrist i musklerna och inflammerat i varenda muskelfäste som går igenom min rygg. Hon såg exakt var någonstans jag hade fått rejäla smällar. Både rygg och käke. Men detta ska det bli ändring på nu. Jag har blivit satt på LCHF-dieten just för att all smärta sitter ihop. Om hon nu är en Wonderwoman så ska alltså min ryggvärk, huvudvärk och magvärk försvinna. Det skulle dock ta tid och kosta pengar men blir min rygg bra av det här så är det så värt det. Jag skulle kapa min vänstra arm för att bli frisk i ryggen. Nu behöver jag städa lite i sovrummet. Bädda rent i sängen och ta bort småprylar lite här och var. Sen behöver jag plugga. Mycket mycket. Skulle egentligen haft barnen imorgon men lilla Agnes var sjuk så hon blir hemma. Det betyder att jag är ledig imorgon. Igen!

Ligger och tittar på "Den rätte för Rosing" just nu. Har inte så mycket bättre för mig. Ligger och jäser satan efter middagen. Gott gott. Nej men tillbaka till ämnet. Jag förstår inte sådana här datingprogram? Fan jag gillar inte alls de första dejterna, det händer alltid skumma saker, man pratar alltid om konstigheter och ja. Nej jag förstår inte hur man kan vilja blotta det i tv. Datingprogam är för sådana som inte kan dejta. De som behöver ha sina träffar arrangerade och uppgjorda. Säger jag. Ge mig tjugo år så kommer jag också vara med i något liknande skitprogram. Nej, jag tänker inte ens disskutera det där. Vi struntar i det. Nu ska jag bädda the Master Bed. Over and Out

Jag visste det. Jag visste att folk skulle missuppfatta mig. Jag ska sluta skriva personliga saker? Nej det tänker jag inte, för då finns det ingen jävla vits att ha den här dumma bloggen. Jag är missförstådd. Min kära karaktär; Mr X som jag valde att kalla honom har blivit omtalad från många olika håll. Jag ville bara inte skriva ett namn eller en bokstav helt enkelt och då blev det Mr X. Han är missförstådd, karaktären i allafall. Folk verkar inte förstå vad jag menade med han. Det skulle kunna ha stått vad som helst där. Det skulle lika gärna kunna stått; "Fanny är trevlig, jag njuter av sällskapet när jag är med henne". Då skulle ingen ha reagerat? Nej, mer prat sen.  Jag är ledig idag från jobbet, men har skola och tid hos min napprapat. Det ska bli så skönt. Eller det kommer göra ont, men att få komma igång nu. Bråttom bråttom!!

Kort uppdatering om dagen: Min dag idag har bestått av huvudvärk ungefär. Kanske behöver komma ut i friska luften. Vem vet. Stötte på ett problem idag, jag ska ju jobba imorgon men jag ska till napprapaten. Det tar ju bara en timme men det går inte alls ihop med mitt övriga schema. problem problem. Men jag smsade chiefen och hoppas att hon svarar snart så jag vet om jag ska byta dag denna veckan eller vad? Har väntat på den här tiden hos napprapaten i över en månad nu och min rygg börjar ta död på mig så den kommer absolut inte under några omständigheter avbokas!

Jag har så mycket som jag vill göra i mitt liv. Jag har så mycket som jag vill uppnå. Så många mål och så många drömmar. Jag har krav på mig själv som jag ännu inte når upp till, precis som många andra. Ja visst, jag är ung och har hela livet på mig. Men kom igen? Jag fyller nitton snart. Jag vill hinna få lite mer livserfarenhet. Jag vill ut och resa, jag vill volontärarbeta i Thailand, jag vill hålla på med välgörenhet. Jag vill slita för att få ihop daglig föda och till hyra. Jag vill utvecklas som person och jag vill utvecklas tillsammans med gamla och nya vänner. Jag vill hitta någon som jag vill vara med en lång tid fram över. Jag vill bli sambo. Jag vill skaffa barn. En katt och en toyota. Min deadline har tidigare varit tjugosju år gammal på att skaffa barn just för att jag itne vill bli någon gammal mamma. Jag vill inte bli trist. Jag ska vara bästa kompis med mitt barn och mamma! Vi ska umgås och ha roligt tillsammans! Den deadlinen har jag förstått att jag måste skjuta på en hel del om jag ska hinna med allt jag vill hinna uppnå. En gammal bekant till mig som är tjugotre år gammal blev precis pappa åt världens vackraste dotter. Den lyckan han känner idag borde vara obeskrivbar.
Jag älskar barn, de är helt underbara. Men jag vill också hinna med att leva mitt "ungkarlsliv" innan det är för sent. Det känner jag visserligen att jag gjort lite, så jag är ganska nöjd med det. Men jag har bara levt första fasen i mitt liv än så länge. Första fasen står för min uppväxt. Att gå från litet barn till större barn till tonåring och nu till ung vuxen, där jag är idag. Min nästa fas blir att skaffa mig livserfarenhet, att upptäcka världen och att bli vuxen på riktigt. Förmodligen kanske den viktigaste fasen jag kommer att gå igenom. Den som kommer forma mig som person och hur jag kommer att vara resten av mitt liv gentemot andra. Min tredje fas i livet blir att stadga mig, skaffa familj som en utvecklad person. Och vet ni vad som stör mig? Vet  ni vad det är jag tänker på? Att jag ska utvecklas som person och människa ensam. Att jag ska behöva vara ensam. Vilket är vad jag vill. Men innerst inne tror jag att man behöver någon som man bara kan luta sig tillbaka emot och varva ner emot när dagen går mot sitt slut. Man kanske "bör" träffa någon i fas två. Hur ska man hinna när man går direkt från fas två till fas tre? Hur ska man hinna träffa någon man vill spendera resten av sitt liv tillsammans med? Någon man känner att man är rätt tillsammans med? Jag har min backup plan. K är min plan. Om vi inte har någon så har vi varandra. Efter i lördags har jag fått bröllopsfrossa. Jag såg hur lyckliga de paret var. Bruden var gravid och brudgummen var engelskman i uniform. Det var fantastiskt. Det är deras fel att jag bara tänker på förhållanden numera. Förlåt, korrektion, jag tänker bara på förhållanden och hur jag ska hinna med allt i mitt liv som jag vill hinna med. Och jag som älskar att planera men som alltid säger att man inte ska göra det. Jag skulle gärna vilja veta exakt hur mitt liv skulle se ut närmsta tre åren framöver. Då skulle jag må bra, för då skulle jag kunna planera utöver detta.

Nej nu blir jag bara arg på mig själv. Jag kommer sluta som Sex and the City tjejerna. Ja så kommer det bli.  Och det är inte riktigt så jag tänkte mig. Men hur mitt liv än kommer att se ut. Hur det än kommer sluta så har jag lovat mig själv att alltid vara lycklig. Och det kommer jag vara. Det måste man vara.

Jag har grubblat och funderat så otroligt mycket idag på allt mellan himmel och jord så att jag fått världens huvudvärk. Fungerar det verkligen så? Jag skulle bara behöva radera all infomration och all allmänhetstänkande som pågår just nu i mitt huvud. Jag vill ha sommar. Jag vill bara hoppa fram tre månader. Då skulle allting vara bra. Jag skulle må tipptopp, vilket jag egentligen gör så jag ska inte klaga. Är väl bara lite trött på situationer just nu. Tatuering nummer tre kommer hamna bakom mitt vänstra öra och en liten liten bit i nacken. Kommer bli fin. Stilren, enkel liten.

Jag har löst mitt problem. Allt som går runt i mitt huvud har nog inte ens med Tillfälliga Mr. X att göra. Jag har gått och kärat ner mig ja. I kärleken. Kan man säga att man är kär i kärleken? Nej det kanske man inte kan. Men jag är nog kär i tanken på ett förhållande? Inget fel nu, den här killen är skittrevlig. Han är jätte söt och allt det där och jag skulle nog definitivt kunna börja tycka om honom mycket. Det är dock ganska skönt med mig för att om jag verkligen bestämmer mig för att inte börja tycka om någon så gör jag inte det helt enkelt. Då lägger jag mina tankar på andra saker. Och ta det inte fel, jag älskar att va nykär. Jag tycker det är helt underbart. En grym känsla.  Men eftersom jag inte kommit överfund om ifall jag överhuvudtaget vill ha något förhållande igen så blir jag inte riktigt det. Nu låter det som att jag verkligen är påväg in i något seriöst men det är snarare motsatsen. Tankarna har inte ens gått dit. Det är bara jag som är lite löjlig. Vi är inte i närheten av någonting. Han är bara väldigt trevlig. Jag njuter av sällskapet helt enkelt bara.  Och alla de här tankarna kretsar väl inte kring han riktigt. Utan mest allmänt. Så inget missförstånd nu, det måste klargöras!  Jag är absolut inte kär, eller förälskad i någon person.

Jag skyller på våren. Så nu tänker jag slå slag i det jag sa att jag skulle. Jag tänker gräva ner mig med mitt kyskhetsbälte och gömma mig ett litet tag. Bara  fokusera på mina vänner och glömma tankarna kring förhållanden och sånt. Jag kanske helt enkelt inte lärt mig ännu att vara självständig just för att jag aldrig riktigt mött världen ensam. Har jag inte haft någon pojkvän runt mig så har jag haft väldigt bra kompisar väldigt nära. Och tro inget fel, jag har fortfarande mina kära vänner väldigt nära men på ett sätt så kan jag tro att man måste bli totalt självständig. Jag kanske skulle ta och fly iväg till någon öde ö ett tag och bara vara för mig själv? Ja jag vet inte. Spekulationerna är många och de kommer de säkerligen vara ett bra tag till.

Kom och tänka på att jag lyssnat sönder Beyoncés låt; Broken-hearted girl nu i ett par dagar och den liksom trallar upp gamla minnen och liknande. Men å andra sidan så tänker jag inte bara på att hon sjunger om ett förhållande i låten utan hon skulle lika gärna kunna sjunga om en sak eller en vän? En högre makt om det nu skulle finnas? Ja vad som. Men när hon sjunger I don't wanna be a broken-hearted girl så tänker jag just på det här med självständighet. Är man "broken-hearted" så är man svag och då kan man nte vara självständig. Då behöver man omringas av nära och kära för att kunna må bra. Man blir helt enkelt svag och skör. Det är någonting jag aldrig skulle vilja vara, och då tror jag inte bara att jag talar för mig själv. Jag tror många, framförallt jag själv sätter på mig den masken att jag är tuff och klarar allt sånt. Självklart öppnar jag mig ibland för mina närmsta. Men det finns tre stycken som jag säger sådana saker till. När jag och M gjorde slut för drygt ett år sedan ja då var jag skör. Då var jag jävligt skör. Men just för att jag levde med samma person i ett och ett halvt år. Man bygger upp ett liv tillsammans och det tar mer än en natt för att glömma det livet tillsammans med den personen.  Man bygger upp en livsstil, man har rutiner tillsammans som man gjort varje dag under en ganska lång tid. Det tar tid att glömma sådant. Jag kommer alltid uppskatta vårt förhållande som vi hade och självklart älskar jag honom på ett sätt, han blev ju en av mina bästa vänner under tiden. Det är ju någonting som liksom sitter i. Jag kommer alltid älska honom på ett visst sätt och vi har ju våra minnen tillsammans men jag kan stolt säga att jag kommit över att vilja ha tillbaka vårt förhållande. Jag personligen kommer nog alltid lägga på den här masken. Man blir så otroligt sårbar när man är svag och tyvärr så tar många människor nyttja av detta. Vilket jag rent ut sagt tycker är förjävligt. Är det verkligen så viktigt att inte vara svag och skör eller ska man låta sina känslor flöda och se låta personer tro vad fan de vill?

Jag läste precis igenom lite snabbt och kände att jag fick stämpeln på mig som en bitter liten deprimerad fitta som sitter och är jätte kär och förnekar det för sig själv. Haha, och vad jag en skulle skriva här så tror jag inte att jag skulle kunna övertala alla om att detta inte är sant. Men jag vet vad jag själv vet och jag har försökt lägga upp hela inlägget på den nivån att det ska tolkas rätt men man vet ju aldrig.

Ju mer jag skriver, desto mer tankar kommer upp i huvudet. Avundsjuka, svartsjuka, förstörelse för andra. Osv. Fortsätter jag skriva på det här inlägget nu så kommer mina tecken ta slut. Jag börjar på ett nytt. Men först ska jag ha kisspaus.

Våren är här. Det märks för att fåglarna börjar kvittra, solen tittar fram allt oftare och vårkänslorna kommer. Var man än tittar så ser man söta turturduvor som håller varandra i handen eller står och pussas vid busshållsplatsen. JAG HATAR DET!!!
Ja, jag gör verkligen det. Jag som bitter singel. Trött på att gå runt här utan någon att hålla i handen. Faktiskt. Jag trodde aldrig det här om mig men så är det. Jag är en sån här person som alltid haft pojkvän, sen första gången jag pussade någon ungefär har jag väl haft ett x antal pojkvänner med inte så lång tid emellan. Jag älskar att ha någon som man bara kan luta sig tillbaka emot. Men nu är det så att när mitt senaste förhållande tog slut för lite mer än ett år sedan så märkte jag att nu vill jag ut i stora världen. Jag är krogmyndig, mitt liv har precis börjat. Nu vill jag ut och upptäcka vilka pojkar/män/apor det finns här i världen. Och ja, jätte skoj! Har träffat många underbart trevliga svin! Oj, förlåt jag menar killar.

Som de flesta i min egen ålder är jag en person som behöver nya projekt, nya människor runt omkring mig och nya pojkvänner! Och ja, jag har tröttnat nu. Jag har tröttnat på att hoppa runt på krogar som en liten drinkhora, flirta hejvilt med killar och sen när de vill mer inte kunna säga att jag har pojkvän eller är uppagen! Trots detta så säger jag ofta ändå att jag är upptagen eller liknande om så skulle vara fallet. Oftast att jag är lesbisk för då mår inte aporna dåligt. Då tänker de bara; Aja, tur att hon var lesbisk! Annars låter det mer; A men hon var ju ändå fan inte snygg! Låt pojkarna få lite cred och bjussa på att ni tyvärr inte är lagda åt det hållet. Deras spekulationer blir även otroligt mycket roligare.

Till de lite mer seriösa då; Jag är som sagt trött på att vara singel ja, men misstolka mig rätt; Jag är livrädd för att bli kär. Det är tekniskt sätt det sista jag vill bli. Jag älskar känslan, jag älskar att ha någon men jag är livrädd. Jag är ju såklart också en sådan här människa som får extra xtra starka vårkänslor. Jag blir upp över öronen direkt! Å andra sidan går det över exakt lika fort igen så det är väl ganska skönt. Men träffar jag en trevlig pöjk, ja då går jag runt där med fjärilar i magen. Upp över öronen och mår hur bra som helst. Men nu jävlar nu är det slut på detta! Nu är det jag som sätter på mig kyskhetsbälte och limmar igen läpparna. Åtminstone tills våren är över.

Over and Out