Cecilia Johansson

Oj oj oj. Vilken hektisk kväll vi hade igår. Vi började hemma hos Fansan, åkte in till stan och mötte upp några kompisar på Anchor. Var där i drygt en timme. Lite mer kanske. Sedan tog vi tag i oss själva och åkte till Södra. Hade en väldigt trevlig kväll där. Runt halv två valde Fansan att skrämma livet ur mig/oss och ja... Vi fick hur som helst ut henne från krogen. Så fort vi kom ut så kunde hon inte andas längre. Det blev såpass allvarligt att vi var tvungna att ringa ambulans. Jag åkte med i ambulansen och pratade med han som körde medan hans kollega satt bak med Fansan och försökte få henne att lugna ner sig. Killarna satt i en taxi tre meter bakom hela vägen till Söder sjukhuset.

De gjorde lite undersökningar osv och höll kvar stackarn i kanske tre timmar. Men hon mådde bättre. Hon gjorde en helvändning från att inte ha kunnat andats och gråtit som en tok till att ligga väldigt harmoniskt och sjunga om Tuppen Ture. Utan morfin eller någonting. Hennes försvar var: - Men jag var ju tvungen att hålla mig lugn på något sätt! Ja, jag som skulle ta en lugn kväll med Melofifestivalen.

Sen blir jag så förbannad på mig själv också. Att jag aldrig lär mig alltså!? Hur många gånger har jag inte sagt att jag ska aldrig ( på ett jävla bra tag iaf ) ha någonting med någon som helst kille att göra? Jo ungefär tusen gånger. Det är i princip vad mina senaste inlägg har handlat om. Ändå är jag dum som jag är. Men nu räcker det. Jag höll på att bli tokig igår. Problemet är att om jag gör allting för att hålla killar på avstånd, allt som går i min makt. Så misstolkas det. Och de kommer bara närmre och närmre. Igår. Oj oj oj. Jag blev så jävla frustrerad nej det går inte att beskriva i ord alltså. Men nu slår jag tag i saken. Nu gäller det. Nu räcker det. Det går ändå bara åt helvete och jag kommer inte nöja mig.

Tillbaka till The Hills idag igen. Jag sitter bänkad.