vårkänslor
Våren är här. Det märks för att fåglarna börjar kvittra, solen tittar fram allt oftare och vårkänslorna kommer. Var man än tittar så ser man söta turturduvor som håller varandra i handen eller står och pussas vid busshållsplatsen. JAG HATAR DET!!!
Ja, jag gör verkligen det. Jag som bitter singel. Trött på att gå runt här utan någon att hålla i handen. Faktiskt. Jag trodde aldrig det här om mig men så är det. Jag är en sån här person som alltid haft pojkvän, sen första gången jag pussade någon ungefär har jag väl haft ett x antal pojkvänner med inte så lång tid emellan. Jag älskar att ha någon som man bara kan luta sig tillbaka emot. Men nu är det så att när mitt senaste förhållande tog slut för lite mer än ett år sedan så märkte jag att nu vill jag ut i stora världen. Jag är krogmyndig, mitt liv har precis börjat. Nu vill jag ut och upptäcka vilka pojkar/män/apor det finns här i världen. Och ja, jätte skoj! Har träffat många underbart trevliga svin! Oj, förlåt jag menar killar.
Som de flesta i min egen ålder är jag en person som behöver nya projekt, nya människor runt omkring mig och nya pojkvänner! Och ja, jag har tröttnat nu. Jag har tröttnat på att hoppa runt på krogar som en liten drinkhora, flirta hejvilt med killar och sen när de vill mer inte kunna säga att jag har pojkvän eller är uppagen! Trots detta så säger jag ofta ändå att jag är upptagen eller liknande om så skulle vara fallet. Oftast att jag är lesbisk för då mår inte aporna dåligt. Då tänker de bara; Aja, tur att hon var lesbisk! Annars låter det mer; A men hon var ju ändå fan inte snygg! Låt pojkarna få lite cred och bjussa på att ni tyvärr inte är lagda åt det hållet. Deras spekulationer blir även otroligt mycket roligare.
Till de lite mer seriösa då; Jag är som sagt trött på att vara singel ja, men misstolka mig rätt; Jag är livrädd för att bli kär. Det är tekniskt sätt det sista jag vill bli. Jag älskar känslan, jag älskar att ha någon men jag är livrädd. Jag är ju såklart också en sådan här människa som får extra xtra starka vårkänslor. Jag blir upp över öronen direkt! Å andra sidan går det över exakt lika fort igen så det är väl ganska skönt. Men träffar jag en trevlig pöjk, ja då går jag runt där med fjärilar i magen. Upp över öronen och mår hur bra som helst. Men nu jävlar nu är det slut på detta! Nu är det jag som sätter på mig kyskhetsbälte och limmar igen läpparna. Åtminstone tills våren är över.
Over and Out
Ja, jag gör verkligen det. Jag som bitter singel. Trött på att gå runt här utan någon att hålla i handen. Faktiskt. Jag trodde aldrig det här om mig men så är det. Jag är en sån här person som alltid haft pojkvän, sen första gången jag pussade någon ungefär har jag väl haft ett x antal pojkvänner med inte så lång tid emellan. Jag älskar att ha någon som man bara kan luta sig tillbaka emot. Men nu är det så att när mitt senaste förhållande tog slut för lite mer än ett år sedan så märkte jag att nu vill jag ut i stora världen. Jag är krogmyndig, mitt liv har precis börjat. Nu vill jag ut och upptäcka vilka pojkar/män/apor det finns här i världen. Och ja, jätte skoj! Har träffat många underbart trevliga svin! Oj, förlåt jag menar killar.
Som de flesta i min egen ålder är jag en person som behöver nya projekt, nya människor runt omkring mig och nya pojkvänner! Och ja, jag har tröttnat nu. Jag har tröttnat på att hoppa runt på krogar som en liten drinkhora, flirta hejvilt med killar och sen när de vill mer inte kunna säga att jag har pojkvän eller är uppagen! Trots detta så säger jag ofta ändå att jag är upptagen eller liknande om så skulle vara fallet. Oftast att jag är lesbisk för då mår inte aporna dåligt. Då tänker de bara; Aja, tur att hon var lesbisk! Annars låter det mer; A men hon var ju ändå fan inte snygg! Låt pojkarna få lite cred och bjussa på att ni tyvärr inte är lagda åt det hållet. Deras spekulationer blir även otroligt mycket roligare.
Till de lite mer seriösa då; Jag är som sagt trött på att vara singel ja, men misstolka mig rätt; Jag är livrädd för att bli kär. Det är tekniskt sätt det sista jag vill bli. Jag älskar känslan, jag älskar att ha någon men jag är livrädd. Jag är ju såklart också en sådan här människa som får extra xtra starka vårkänslor. Jag blir upp över öronen direkt! Å andra sidan går det över exakt lika fort igen så det är väl ganska skönt. Men träffar jag en trevlig pöjk, ja då går jag runt där med fjärilar i magen. Upp över öronen och mår hur bra som helst. Men nu jävlar nu är det slut på detta! Nu är det jag som sätter på mig kyskhetsbälte och limmar igen läpparna. Åtminstone tills våren är över.
Over and Out
Kommentarer
Trackback
