Cecilia Johansson

Kikade tillbaka på ett gammalt inlägg nyss som jag skrev när jag och Markus gjorde slut, i Februari, i början där, tio månader sen, snart elva. Jag skrev ett ganska känslomässigt inlägg då och försökte få ut mina tankar lite skulle jag tro, men till saken i allafall. Fick några fina ord då på en kommentar av en viss Johanna;

"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem för att bygga bo i ditt hår"

Tänkte bara påpeka det att det var jävligt fint sagt, bra valda ord liksom. Sen skrev hon även att efter regn kommer solsken, såklart.

Jag har kommit över Markus, om man nu kan säga så. Jag är alltså inte kär i honom längre. Eller låt säga, personen han är idag, är inte personen jag föll för. Han betyder självklart mycket för mig, det var mitt första förhållande som går att kalla seriöst. Min första kärlek helt enkelt. Det är många som frågar mig hur jag skulle göra om han skulle vilja på nytt. Nu är det ingenting jag ens funderar på eftersom det inte är så trovärdigt med tanke på anledningen till att vi gjorde slut. Det är något som inte förändrats, om vi inte skulle mogna något radikalt. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle göra, vad jag skulle tycka eller heller känna. Jag saknar honom, absolut, flera gånger om dagen. Jag saknar hans kyssar, när han höll om mig, när vi bara låg och kollade på film, ja jag saknar allt. Men tyvärr så vet jag inte om vi skulle kunna få tillbaka det vi hade. Och det känns ju trist, men det är å andra sidan inget jag går och mår dåligt över. Det togs ett beslut, och det beslutet måste jag leva kring. Jag har lagt det här vid sidan, men när jag i sommar efter studenten tänker flytta härifrån så tänker jag också lägga allting bakom mig. Börja om på nytt. Det är min dröm. Live with passion.

Kolla här vad ni gjort! Ni ser vad tankspridd jag blir när jag inte kan sova! Nu skyller jag på er och det är väl inte riktigt rätt. Haha, förlåt. Nu måste jag försöka sova. Nu börjar den närma sig 04:00...