Anorexia Nervosa
Min barndomsvän, L skaffade sig för snart fyra år sen en ny bästa vän. Denna vän var bra för L i början, tyckte hon själv i allafall. L och hennes vän har varit både osams och bästa vänner ett längre tag, nu bryter vännen ner L.
Denna vän heter Anorexia Nervosa.
Jag har känt L sen hon föddes, våra familjer och syskon är nära vänner så jag och L har alltid varit där för varandra. L är ett år yngre än mig men började skolan samtidigt som mig eftersom hennes kompisar var i min ålder. Allting gick bra, vi levde livet helt enkelt, så gott som det går för någon som går i lågstadiet / mellanstadiet.
L har nog alltid tyckt att hon är lite mullig, men det är sånt man har när man är barn, det försvinner med åldern. Det sa alla, men L lyssnade inte. Hon bestämde sig för att ta saken i egna händer. Hon började träna helt enkelt, hon började gå på de hårda passen på Friskis & Svettis, flera gånger i veckan. Varje gång jag gick till idrottsplatsen för fotbollsträning så var hon där, varje gång. Jag var glad för hennes skull, för hon blev smalare, hon fick väldigt fin kropp. Jag var lite avundsjuk också för jag ville jag med. Jag vet att min närmsta kompis, E. Som också varit med från början kom hem till L och hennes familj för flera år sen och frågade hennes föräldrar: Varför har L blivit så smal och inte jag? Varför blir inte jag av med hullet för? Och föräldrarna hade svarat så glatt: Det kommer, det kommer!
Varför förstår hon inte vad som händer med henne? Varför förstår hon inte vad sjukdomen gör med henne?
Jag vet att detta hör sjukdomen till, men varför? Hon förstår inte att hon bryter ner sig själv inifrån. Förstår hon inte att hennes organ en efter en stänger av sig själva. Jag vill inte säga det, men det kommer att hända. Det viktigaste som hon inte förstår, är att hon kommer att dö. Hon håller på just nu, sakta men säkert så dör hon inombords. Jag vet inte var jag skulle ta vägen om det hände. Jag vill inte ens tänka tanken men den finns där och den kommer tillbaka upprepande gånger. Varför kan hon inte förstå vad hon håller på med!? Jag vill att hon ska må bra, jag vill att hon ska vara den tjej som jag har växt upp med. Jag vill ha den gamla L tillbaka. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra. Om jag bara kunde komma på vad. Ibland blir jag så arg på henne att jag bara vill ruska om henne och skrika på henne och fråga henne vad fan hon håller på med!? Jag älskar henne och hon måste inse vad konsekvenserna är för ett sånt här betéende. Det värsta är att hon är så jädrans smart så hon vet precis vad hon ska säga till familj, vänner och läkare. Vi vet så mycket mer om henne än vad hon tror. Men vad kan vi göra? Vad kan vi göra för att hon ska förstå. Det här funkar inte längre. Hon måste bli frisk. Hennes familj klarar inte det här längre, hennes kompisar klarar inte det här längre, JAG klarar inte det här längre. Jag vill behålla henne. Jag vill ha henne vid liv. Jag vill kunna gå ner till henne på kvällarna och bara sätta på en film och sitta där med vår saft och popcorn och allt vad vi gjorde när vi var små. Jag vill ha kvar henne och jag tänkte inte låta henne försvinna. Hon ska finnas här med mig.
L, jag älskar dig och jag vill ha dig vid liv. Snälla, försvinn inte. Förstå vad det är som händer istället med dig, förstå vad sjukdomen gör med dig. Snälla. Vi älskar dig, allihop.
